Jag mår jätte bra, dock är jag grymt frustrerad över att det går långsamt fram, att jag inte kan böja knäleden och framförallt att jag inte kan springa!
Jag vet att jag inte kommer att ha samma ork/speed som tidigare. Kommer att få börja om helt ifrån noll. Och när denna dag är här vet jag att jag kommer fälla tårar av lycka och smärta, samt av frustration att jag inte orkar!
När solen skiner och det börjar bli kväll, då känner jag hur det rycker i mina löparmuskler!
Jag VILL ut och springa igen! Min kropp behöver springa!
Jag går visserligen till gymmet och tränar, men träningen är begränsat pga knät! Alltid detta j*vla knä, som skapar begränsningar! Hatar knät! Hatar begränsningar!
-Träningen på gymmet ger inte mig samma sak som löpningen ger mig! Känner mig inte lika fri på gymmet och det beror faktiskt inte på knät utan pga att detta är inne! Att få springa i skogen och grusväg är det bästa som finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar