2010-04-19

Tjatigt

Nu kanske du tror att detta kommer handla om mitt knä, men där tar du fel!
Jag är trött på att alltid ställa upp utan att få ut något av det! Kan även säga att vara hemma får tankarna att snurra....är det verkligen värt att stanna? Jag frågar mig frågan minst tre gånger varje dag...är det verkligen värt allt slit? Vad är det jag vill? Vart vill jag? Varför skall man vara så feg? Kan väl inte mer än att gå åt fanders....eller så går det så bra att jag ångra att jag inte gjort det tidigare.

Snart är det dags för flytt nummer ett, hem till svärföräldrarna. Inget jag ser fram emot, men det blir nog bra!

Snart är det även dags för något vi lääänge väntat på!!! Äntligen har vi fått tid för möte nummer ett!!

1 kommentar:

Helena sa...

Håller helt med dig kära kollega! Som vi pratade om idag - vi måste våga tänka på oss själva. När man inte får någonting för att man sliter häcken av sig tär det på en själv. Det är det inte värt.

Tänk vad kul om vi kunde ta guldkornen och starta helt eget, fatta vad kul vi skulle få!! :)

Hoppas du får svar och rätt behandling för knäet snart, du är saknad!!

Stor Kram//Hella