Jag känner hur mycket stryk psyket fått nu sista tiden, men jag biter ihop och säger att det är bra, för jag mår toppen!! Knät däremot mår inte toppen just nu! Jag kämpar så tårarna rinner och mår skit för att det inte går så bra som jag vill! -Detta stör mig enormt!!
Mitt mål om att kunna springa om två veckor är nu helt avblåst! Jag kommer tyvärr inte kunna springa, jag har inte givit upp bara tagit mitt förnuft till fånga och insett mina begränsningar!
Härom dagen, eller nej det var nog igår (tisdag) som jag och en kollega stod utanför förskolan och vänta på att få gå in. Vi körde lite övningar, som att gå baklänges, på sidan, stå på ett ben och hoppa på ett ben, dessa övningar klarade jag, men när jag bad barnen hoppa på båda benen samtidigt så funkade inte hjärna, det var som om att jag glömt hur man gör!
Men i morse när jag höll på att göra mig i ordning så var jag tvungen och prova igen och nu var det inga problem, men nu när jag skulle prova igen är det som om att hjärna glömt bort hur man gör igen! -Lustigt? Nej, för mig är det grymt frustrerande att jag inte kan nu när jag kunde tidigare!!
Om jag bara kunde vrida tillbaka klockan till den där dagen i april, femte april runt ett!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar