En månad med smärta och många tårar. Ett tålamod som fått sig en törn av både det ena och det andra.
Många samtal till olika kliniker och sjukhus och samma svar ifrån alla.
Tack vare denna månad har jag lärt mig en hel del om sjukvården. Jag har läst om det, men nu har jag fått uppleva den. -Den SUGER!
Sjuksystrar som säger en sak och när man gör som dom säger så säger dom en annan sak nästa gång! Min läkare har jag bara träffat en enda gång. Pratat med en enda gång. Sjukskriven av två andra, den sista var en ST-läkare och HON är den enda som "undersökt" knät ordentligt! Hon ringde t.o.m till Ortopedkleniken och fråga VARFÖR jag skall behöva vänta fem veckor på att få träffa en ortoped! Nu är det fixat, jag behöver inte vänta såååå länge! Tack!
Mitt höger ben har fått ta mycket "stryk" då all tyngd i stort sätt läggs på de benet.
En månad utan träning är rena döden!
Jag saknar träningen och att få springa. Springa är nog de jag saknar mest av allt. Jag älskar att springa! Den dag jag åter kan springa vet jag att jag är helt återställd!
Drygt en månad med samma böjda stela position i vänsterbenet.
Är fortfarande lite svullen, men inte alls lika mycket som för en vecka sedan. Svullnaden går ner mer och mer, men väldigt långsamt!
1 kommentar:
jag såg på nyheterna tidigare iveckan att dom skickar röntgen bilderna till australien så sitter det några svenska där och tittar på bilderna och bedömer där och sen skickar dom svaret tillbaka.
Skicka en kommentar