2000-2010 ett decennium borta med vinden

Hoppla hej, då säger vi tack och hej till detta decennium och hälsar ett nytt välkommen! 
Detta decennium har haft mycket sorg och mycket glädje med sig! 
Många nära och kära som sagt hej då till detta liv och börjat ett nytt!! 

Cancer, många som fått sätta sina liv i pant utan att ens kunnat besegra detta monster. 1:a fallet var min moster 2000, åtta år senare fick mamma samma typ och överleva monstret två gånger dessutom. 

Tre människor som jag jag än idag saknar har sagt "Hej Då" till detta liv. Tyvärr så dog en av dem i en bilolycka 2001. -Men innan hon "gick" så var hon och hälsa på hos oss. Minns den dagen än idag,  jag hör nämligen hur deras ytterdörr stängs, hör hur "någon går på "deras" infart och hur "någon" går på våran. Hör hur vår altandörr öppnas och stängs och hur doften sprider sig i rummet! (Hon luktade nämligen speciellt). 
Dem andra två är enormt saknade och jag vet att dem är tillsammans och är lyckliga!! -Morfar (1910-2001) kom och hämtade mormor (1917-2003) på sin födelsedag, julafton 2003. 

Mycket lycka har jag även upplevt detta decennium, 2003 träffade jag KÄRLEKEN!! Tog oss fyra år innan vi "flyttade ihop". (Jag skrev mig på samma adress). 

2008 kom ett annat bakslag i vårt liv, Micke blev jättesjuk på vårkanten och än idag äter han medicin för detta! :( 

Vi har rest en hel del, 2005 Djerba, 2007 Korfu, 2009 Naxos/Antiparos och 2010 Italien & Tyskland.
Många minnen bärs med ifrån dessa resor. En sak som jag mer än gärna glömmer är det som hände i Italien i år, skadan av mitt knä, detta har satt många käppar i mina hjul. Men snart så hoppas jag på att kunna springa, målet nu är innan April. Då har det nämligen gått ett år sedan jag sprang sist och nu är det inte långt kvar, jag känner det! Men upplevelsen i Italien glömmer jag inte! 
När man kommer med bilen i Schweiz och ser Alperna WHOW vilken upplevelse, "stanna världen en stund". 

Facebook.....vart hade världen varit utan facebook? -Tack vare FB så fann jag en kär vän som jag tappa bort i början av decenniet! Är så jävla glad att jag hittat henne och nu är det bara en "in real life" kram som saknas! LOVE YOU!! Släpper dig inte ur siktet nu!!! 

Jobbet, som jag haft sedan 2005, har inneburit mycket! Många nya vänner har hittats på denna plats. Några som man hamnat riktigt nära och fått som en "familjekänsla" med!! Love You all! 

Liten blir stor, läskigt när man tänker efter. När 2000-talet börja var ni små skitar, och en är vuxen, en fyller tonåring och en fyller moppe. Jag talar om mina syskonbarn. Ibland önskar jag att ni var små lortar igen, framför allt "lillebror" då slog moster dig i allt, brottning och jag kunde springa ifrån dig. Nu är du STOR och moster måste vara snäll för annars så sätter du väl dig på mig! :) 

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta decennium, men nej jag har egentligen ingen lust alls att skriva, det bara blev så.
En sak till bara, 2010 har för mig varit ett riktigt jävla skit år och 2011 kan bara bli bättre!! 

Gott Nytt År!!

2010 04 05 -> 8 Månader senare

Usch, nu har det gått åtta månader sedan vurpan i Livigno, knät är inte helt återställt än. Böjningen blir bättre och bättre för varje vecka, största problemet är fortfarande rätningen. Fast i fredags när jag var på rehab så hade rätvinkeln gått ner till tolv° efter säkert ett halv år på trygga femton° vilket kändes underbart skönt!
Böjningen går fortfarande sakta uppåt, ligger mellan 105° & 110° efter mobiliseringen blev det trygga 113°.

Nu ser jag bara fram emot 2010 tar slut och att jag får lov att börja om igen med min träning! Eftersom det är så förbaskat trist att cykla så blir det inte mycket träning just nu, vilket är dumt för jag vill träna, men rent psykiskt klarar jag inte av att göra det på grund av det fysiska!

Fick i alla fall grönt ljus ifrån rehab att åka längdskidor!! Bra för knä och rygg!

Kort och Gott dessa 8 Månader har varit fyllda med ett helvet, smärta, glädje och bakslag! Blickar framåt och hoppas på att få börja springa snart!

2010 12 01

Hjälp nu är vi inne i en månad som jag inte gillar av olika orsaker! Bl.a all stress som infinner sig hos de flesta sthlm:are! Kaoset som uppstår i många butiker för att folk måste köpa julklappar! Girigheten som uppstår av ha begäret! Varför stressar vi?! Varför handlar vi mer och mer för varje år och efter jul är det ingen som har pengar kvar bara för att lönen av någon kostig anledning alltid måste komma den 23:e, så även i år trotts att den 27:e är på en måndag! Jag tar gärna emot mina pengar efter jul!

Jag har tagit ett stort kliv bort och fått avsmak av jul och allt krimskrams som hör till! Jag vet att jag är hård, men här kommer det inte in några ljusstakar i fönstret vi har en lysande gran och det räcker! julgran, nejtack vi har en julbock som vaktar våra klappar tills vi kommer hem igen efter jul. Så är det, jag och M firar inte julafton ihop utan vi har vår egen julafton dagarna efter (25:e eller 26:e). Så har det blivit för att vi skall slippa släppa klappar hit och dit och för att vi vill vara med när den andra öppnar sin/sina klappar!

Julen som jag minns den kommer aldrig igen!

När jag var liten så åkte vi alltid hem till mormor  & morfar på julafton, för att fira morfar, söta goa morfar som i år skulle fyllt 100år! 
1999 var sista gången vi åkte till Brådstupsvägen i Mälarhöjden för att fira morfar hemma. Året efter bodde han på ett hem för att drygt 2 1/2 månad senare somna in. Det blev inte lättare av att underbara mormor gick bort på julaftonsmorgon 2003. Denna dag minns jag än, det snöade hela julafton stora vita flingor föll och solen sken.


Sedan flera år tillbaka är jag hos min storasyster m. familj! Rätt skönt, sitta i soffan i mysbrax och bara vara och njuta av sällskapet!